Rågfält vid Sigsarve.
Efter hemkomst från en varitéföreställning upptäckte jag denna skönhet - en krusbärsmätare.
Kungsladugårdshällarna i jakt på Apollofjäril. Leif laddar genom att meditera ut över havet.
Det låg en magisk stäming över markerna. Tystnad och en endast suset från vinden som då och då tornar upp.
Vi gick på bred front och sökte av. Första försvinner spålöst över en stupkant. Andra bakom en kulle. Tredje är för långt bort men den fjärde springer jag ikapp och till slut sätter den sig!
Flykten ser lite orolig ut. Rak med glidflykt. Den sätter sig ofta och går att komma ganska nära.
När den flyger iväg kan man höra att det prasslar och vingarna ser ju nästan ut som bakpapper. Ett magiskt ögonblick.
Öster om Hemse finns Sveriges starkaste fäste för Dårgräsfjäril. Gläntrik, låg blandskog. Återigen känns det som man är i naturens museum.
Den påminner om luktgräsfjäril men sätter sig snabbt där solen hittar fram.
Hoburgen.
Sandgräsfjäril. Det gotländska varianten är mindre och ljusare.
Hangvar-Ihre. Både Öland och Gotlands vägar kantas av den vackraste inramning.
Åsa Stenström som var guide har känslan för det mesta. Stannar till vid detta sagolika hällmarksområde som är bland de vackraste marker jag sett iår. På några minuter såg jag Svartfläckig blåvinge, Väpplingblåvinge, Hagtornsfjäril och Apollofjäril här! :)
Fält med Kornvallmo.
Färgprakten är enorm längs vägarna. Att de är så örtrika beror på att det inte används salt på vintern. Här pryds vägrenen av vildmorot, gulmåra, pukvete, liten blåklocka, färgkulla, rödklint, cikoria och prästkrage.
